Dikter till Lovisa

Den första dikten skrevs som ett tack till personal på Karolinska Sjukhuset, men vi hann inte skicka tackkorten innan Lovisa avled. Sista versen, som egentligen kommer från en senare dikt, är därför inlagd på slutet.

Genom denna svåra prövotid,
har ni varit ett stort stöd.
Er styrka har hjälpt oss,
till ett maxat överflöd.

ögonblick vi delat, dåliga och bra,
ord av kärlek och beröm.
Ni har alla varit likt änglar,
som hämtat ur en dröm.

Ni har visat oss den rätta vägen,
när ni sett oss, vilsna överlag.
Vi kan klara oss igenom detta,
var och varje dag.

Ni äger all vår glädje och tacksamhet,
över vården av vår lilla Lovisa.
vi kan inte önska er nog med välgång,
genom livet vi er lovprisa.

Er omtanke har rört våra hjärtan,
er vänskap betyder allt.
Tack för att ni funnits här med oss,
Ett STORT TACK! framförallt.

Efter ett kort och intensivt besök,
hem till sig, Gud henne hämtar.
Efter livets vandring vi har gått,
Lovisa på oss i himlen väntar.

                                                        Text: Jonas Manell
 

Den andra dikten skrevs efter Lovisas död och lästes upp på begravningen.

En dag i januari,
glädjen var så stor.
Hon föddes till en familj,
där fadern är min bror.

Hon kom till oss,
buren på en arm.
Hennes föräldrar med kärlek,
höll henne varm.

ögonblick vi delat, dåliga och bra,
ord av kärlek och beröm.
Hon har varit likt en ängel,
som hämtat ur en dröm.

Hon log så vackert,
Med glädje vi himlarna prisa.
Vad bär hon för namn?
Till slut det blev, Lovisa.

I februari,
Mitt hjärta genom en kross.
väldigt snabbt kom chocken,
...Hon har lämnat oss.

Till andra, mina ögon glittrar,
och mina läppar de ler.
Men sorgen i mitt hjärta,
är det ingen som ser.

Snön den smälter,
snart är det vår.
Kylan tynar och,
jag fäller en tår.

Sommaren runt hörnet,
på värmen än jag väntar.
Styrkan jag har,
från släkt och vänner jag hämtar.

I min stilla lugna vrå,
kan jag dig höra.
Din närvaro är så stark att,
man minnet av dig kan röra.

Alltid finns du kvar,
men känslorna är ömma.
Du är vår för alltid och,
vi kommer dig aldrig glömma.

Om nätterna jag drömmer,
I mina tankar du finns.
Sorgen ligger ännu kvar,
men de fina stunderna jag minns.

Adjö är ej för alltid,
vi möttes några korta stunder.
Farväl är inte slutet,
bara några få sekunder.

Jag vill med dig till fjärran stjärnor,
till där du är.
Men jag är inte redo,
vi möts där.

Efter ett kort och intensivt besök,
hem till sig, Gud henne hämtar.
Efter livets vandring vi har gått,
Lovisa på oss i himmelen väntar.

                                                        Text: Jonas Manell